Dagar med kontrast.
Lite snack om ditt och datt, på med mössorna och vinterpromenad längs vattnet, spontanbesök på Vasamuséet och sen en god lunch. En sån där ladda-batterierna-dag som efter att vi skilts åt fortsatte med jympapass på Friskis.
Som vanlig tog jag i för hårt i början och tog nästan slut efter 20 minuter. Men ändå blir man så nöjd och glad efteråt. Ni som tränar vet ju hur det är...
Sen bar det av hemåt för att snickra på gårdagens bloggpremiär. Kännner mig rätt nöjd med hur det blev, även om detta andra inlägget blir av dagbokskaraktär.
Idag har också varit en fin dag. Om än med sorgligt inslag. Idag var det minnesstund för Rolf. Han var min kompis Henkans pappa. Det var en fin stund som påbörjades under snöfall och avslutades under blå himmel och sol.
Ha det bra Rolf och hälsa dom jag känner!
Detta med kontrastrika dagar inser jag att man ska njuta av även om det innebär lite tyngre tankar. Det är ju ett tecken på att man har känslor och ett bevis på att livet har sin gång... och slut.
Rolf myntade tydligen ett nytt uttryck sin sista tid. "hoppeti hoppeti". Han gladde visst många på hemmet och de är flera där som använder det vidare. Fint.
Nu sitter jag på en buss med smutsiga rutor. Men vad gör det när solen lyser härligt från blåa himlen. Jag är på väg till Fru Åsa för fredagsmys! Varma mackor ryktas det om...
Hoppeti hoppeti!
Fint😍