Vår tid är nu!
Glad påsk alla gullefjun!
Påsken får mig att tänka mycket. Dels infaller den ju på våren då det hänger mycket förväntningar i luften, men framförallt får den mig att minnas många tidigare påskar.
Jag tror jag börjar bli bättre på att acceptera att allting inte kan vara som det hittills varit. Andra förutsättningar samt nya familjekonstellationer med mera gör det orimligt att förvänta sig att alla man skulle vilja ha med på evighetståget faktiskt vill åka med...
Jag har skrivit tidigare, eller berättat för mina nära, att jag ofta känner skuldkänslor för att jag är dålig på att hålla kontakt med människor som finns i min närhet. Detta trots att jag såklart vill att de ska finnas där för alltid. Det gäller både från familjen, vänner samt kollegor som jag tycker om. Samtidigt som det kan kännas jobbigt med skuld så tror jag den är bra på ett sätt. Den tvingar mig att göra mer och kämpa lite grann för att upprätthålla alla de relationer jag vill ha kvar.
Dock verkar det som att erfarenheterna, tiden och de ändrade förutsättningarna får mig att förstå att det gäller att ta vara på de tillfällen som ges här och nu. I stället för att stå kvar på perrongen borde jag ta tåget som går nu. Hinner jag inte med det som går nu får jag skynda mig att hinna med nästa. De som inte vill vara med på samma tåg har såklart sina egna tåg att passa. Det är inte ens en konstig liknelse har jag kommit att inse.
Var sak har sin tid har man hört många gånger. Min motsvarighet blir således, var och en har sitt tåg att passa, men ibland blir det tågbyte!
Nu när det påsk igen så minns jag, vilket tidigare nämts, många minnesvärda traditioner i familjen. Jag hoppas såklart få många fler härliga påskminnen med familjen, men jag ska även välkomna nya traditioner, eller bara vara i nuet om det blir så, och jag ska inte hänga upp mig på att det inte är som det var förr...
Med det sagt hoppas jag på att lätta på trycket om det är fler av Er i min närhet som känner liknande. Vi kan ses en annan helg också... Eller en vardag...
Hoppeti hoppeti som en passagerare sa på förra tåget...